BIO SVENSKA

Ut Ur min Skalle är namnet på Movits! kommande skiva. En titeln som enligt dom själva refererar till en känsla som hela tiden funnits närvarande i inspelningsstudion. En känsla av att alla bitar fanns där, det är bara en fråga om att få ut det. Och med ett 2010 präglat av allt annat än tid till studioarbete, var detta en skiva som jobbade mot oddsen.

Studion är belägen i ett hus i ett bostadskvarter på Hertsön utanför Luleå. Här har bröderna Johan och Anders Rensfeldt vuxit upp tillsammans, spelat fotboll och hockey. Och skapat musik. Det var här grunden lades för vad som senare skulle bli Movits!. Men från början var musiken annorlunda.

– Vi var mer inne på ett akustiskt sound, säger Anders. Första demon var uteslutande gitarr, orgel och lite percussion.

Bröderna släppte EP:n “Frihetssånger i Retro Adidas” 2004 under namnet Planeten Jorden. I samma veva träffade dom saxofonisten Joakim Nilsson och tillsammans åkte de på en sommarturné 2005 med Riksteatern. Det var på en efterfest i Arvika som trion skulle upptäcka swingen.

– Det blev en uppenbarelse för oss tre samtidigt, säger Joakim. Vi dansade i en trädgård fem på morgonen när någon la på Benny Goodmans “Sing Sing Sing”. Det gick inte att stå still!

Efter det tog musiken en ny vändning. Istället för att som tidigare, bygga upp musiken runt en akustisk gitarr, blev pukor och storbands-blås den nya grunden.

– Hiphop har tagit influenser från jazz tidigare, men då oftast melodier och harmonik. Det är inte vanligt att man har plockat ut själva grundkompet och byggt från det, säger Johan.

Med denna nya inspiration började jobbet med debut-albumet Äppelknyckarjazz. Det blev en process som skulle involvera flertalet olika musiker och ta tre år.

– Eftersom vi kom från en akustisk bakgrund kändes det bättre att använda riktiga musiker istället för samplingar. Det skulle kanske ha gått snabbare, men jag tror inte att resultatet hade blivit lika bra, säger Anders.

I backspegeln får man nog säga att debutalbumet blev ganska lyckat. Äppelknyckarjazz släpptes i november 2008, då under namnet Movits! Taget från Bellmans epistlar kände bandet att namnet kunde representera den nya väg deras musik hade tagit bättre än Planeten Jorden. Och med placeringar på P3:s trackslista och ett Manifestpris för årets Rytm 2008 hade Sverige fått upp ögonen för bandet. Att det skulle gå längre än så var egentligen inte väntat.

– Vi var satt i en buss på väg från Göteborg till Bergen när vi fick mailet, minns Johan. Precis innan gränsen så att vi hann läsa det.

Mailet han refererar till var en inbjudan att komma och spela på en TV-show. Men inte vilken som helst. Och inte var som helst.

Den amerikanska TV-showen The Colbert Report är inte jättestort i Sverige. De som känner till showen gör det i första hand som en spin off på John Stewarts “the Daily Show”, ett humorprogram som bygger sitt material runt den absurda nyhetsrapportering som finns i USA. Colbert Report är en vidareutveckling av samma koncept, men med mer teatraliska inslag.

– När vi börja kolla upp vilka gäster som besökt showen insåg vi att den var lite större än vi trott, säger Anders.

Till gamla gäster hörde inte bara hiphop-artister som the Roots, utan även artister som Paul McCartney och Green Day. Och efter att ha framträtt på showen i New York 27:e juli 2009 gick Movits! från att ha haft en nationell karriär till att ha en internationell över en natt.

Skivan, som då bara fanns på import genom Amazon, gick upp i försäljning med 85,000%. När den veckan efter släpptes på iTunes i USA, gick den upp på första plats i hiphop-kategorin och petade ner artister som Eminem och Snoop Dogg. Det är anmärkningsvärt för ett svenskt band. För ett svenskt band som sjunger på svenska är det inte bara anmärkningsvärt, det saknar motstycke.

Om 2009 hade kommit med introduktionen för Movits! internationella karriär, skulle 2010 bli förvaltandet av densamma. Under våren åkte bandet på en rikstäckande USA-turné och spelade på musikmässan South by South West i Austin. Sommaren spenderades på turné i England och hösten i Europa. Den svenskpråkiga swing-hiphopen hade fått spridning. Samtidigt fanns tankar på en ny skiva.

– Vi hade börjat fila på nytt material redan hösten 2009. Men sen kom det saker emellan, säger Joakim.

Men en ny skiva skulle spelas in och finns inte tid får man skapa sig tid. I september 2010 rensade bandet schemat, reste upp till Luleå och låste in sig i studion på Hertsön. Musiker bjöds in, både från Luleå och från Norrbotten Big Band, och efter några veckor började en ny skiva ta form.

– På ett sätt känns det bra att vi hade ganska utpräglat tidsschema. Det gav plattan en mer ihophållen känsla, säger Johan.

Förra skivan hade tagit flera år att göra. Det var någonting Movits! ville undvika denna gång. Att skapa allt material under en kortare tid skulle ge låtarna mer av en röd tråd och undvika spretighet. Vilket de, enligt dom själva, har lyckats med. På frågan om vilka influenser som bidragit till skivan, svarar bandet att swingen finns kvar, men inte i samma övertydliga fason. Beatet har blivit mer kompakt och klubbetonat, medan harmoniken har fler influenser än förut.

– Om förra plattan var swing och 30-tal blandat med hiphop, är nya skivan mer 40-50-tal blandat med hiphop. Jazzinfluenserna finns kvar, säger Anders, men även referenser till pop och blues.

Målet har dock hela tiden varit att göra musik som folk kan dansa till. De som sett Movits! live vet att energin är en stor del av deras framträdande, kanske den största. Och det var viktigt att få fram i musiken.

– Man får passa sig så att man inte gör en skiva med enbart stänkare, säger Johan. Men jag är nöjd med resultatet, det finns dynamik.

Det är han som skriver texterna i Movits!. På “Ut Ur min Skalle” är den gemensamma nämnaren nutidsreflektion. Johan behandlar ämnen som att sitta i en husbil på vägarna i USA, varför ungdomen utvandrar från Norrbotten och hur det kommer sig att politiker ofta lovar mer än de ger. Det politiska budskapet har alltid varit närvarande i hans sätt att skriva.

– Det är viktigt för mig att jag har ett budskap i texterna, men jag vill inte komma med några pekpinnar. Det är mycket svårare att ta till sig något från någon som sätter sig själv på en hög häst, säger han.

Känns det då inte konstigt att merparten av de som kommer för att höra musiken inte har någon aning om vad bandet sjunger? Kontrakt har skrivits på och plattan kommer att släppas i hela världen, men med fokus på Skandinavien via Pope Records och Nordamerika via Slimstyle Records.

– Visst, ibland känns det konstigt att stå på en scen och veta att 95% av publiken inte har en aning om vad jag säger. Men någonstans vill jag tro att musiken i sig är tillräckligt stark för att det ska gå ändå. Och det ger bra med material till mellansnack, ler Johan.